För fem år sedan sa min fru

-"jag vill att vi köper kajaker, jag vill inte vänta, vi köper dem nu."

Frugan och jag har paddlat lite tidigare på utlandssemestrar och på Åland. Det har oftast varit i tandemkajak där vi med starka viljor styrt kajaken, bägge två, samtidigt. Men vi har alltid älskat det och sagt att vi borde göra det oftare.

Kajakerna som startade allt

Jag börjar googla runt efter kajaker och letar efter begagnade då priset är lite avgörande. Vi har bestämt oss för varsin kajak, lättare att styra då. Jag inser hur lite jag vet och frågar min svärson som paddlat mer än oss och för ett tag sedan köpte en kajak.

Det blir till slut två begagnade, före detta, hyrkajaker som införskaffas hos en känd aktör i Stockholm. Det är två tunga, stabila (28 kg) rejäla plastkajaker. Här ska paddlas!

Premiärturen med bedövad röv

Vår premiärtur blir ute på Rådmansö. Det är en varm skön sommardag. Vi ska paddla i badkläder och flytväst. Vi har dock skor på oss. Jag kör ett par tunna löparskor som jag tror blir optimala för ändamålet. I min iver att få komma ut på vattnet och känna den ljumma brisen mot mina solglasögon lyckas jag kapsejsa två gånger innan jag kommer i kajaken från bryggan.

Väl i kajaken behöver jag ändra på fotstöden och känner att det mesta vad gäller sits och inredning sitter sådär. Justeringen på land var ok men känns ändå helt annorlunda väl i kajaken och i vattnet. Vi planerar en inte allt för lång runda då vi känner oss lite ovana. Men väl iväg och ut på det lugna fina sommarljumna skärgårdsvattnet känns det härligt. Det fina med kajak är att man sitter nära vattnet och nästan ljudlöst sig fram med lugna fina, väl avvägda paddeltag. Iallafall känns det så de första tio minuterna. Efter ungefär 15 minuter börjar min ända domna bort. Det sprider sig sedan till benen. Jag försöker hitta en ställning som känns mer avslappnad. Det blir till att sträcka ut benen mellan fotstöden. Känseln återkommer i benen men ändan är fortfarande bedövad.

Våra kajaker är utrustade med roder, dessa är nedfällda trots att det knappt är en krusning på ytan. Jag har inte koll på hur och varför man använder rodret. Jag är hyfsat van vid båt och vet hur ett roder styr, men på en kajak är jag faktiskt förvånansvärt ovetandes. Jag försöker styra med rodret och paddeln samtidigt. Inser att mina smidiga löparskor ändå är alldeles för klumpiga och okänsliga för att ge bra kontakt mot fotstöd och reglaget till rodret. Kajaken slingrar sig fram med min bedövade röv i mitten. Vi kämpar på och för frugan verkar det gå riktigt bra, hon trivs, njuter och verkar ha hittat flytet i paddlingen.

Våran första tur blir ändå två timmar och trots att jag sista timmen ägnar mer tid till att hitta en ställning där min underkropp har någorlunda blodcirkulation är vi glada och längtar efter nästa tur. Det blir några turer i våra första kajaker. Men vi båda inser att det blir ännu bättre med andra kajaker. De kajakerna vi först köpte är för tunga att hantera på land, jag hittar ingen bra sittställning och jag har börjat lära mig och förstå vad jag egentligen vill ha ut av kajakpaddlingen.

Nya kajaker och ny förståelse

Frugan vill ha en lättare kajak att hantera men vill också ha en stabil kajak. Jag kollar runt på glasfiberkajaker. Vi hittar vad vi söker. Nya kajaker inhandlas hos en välkänd försäljare i Stockholm. Vi får bra service och är nöjda med köpet. Jag har vid det här laget förstått att det är en grönlandspaddel man ska ha. Min kombo blir en havskajak med skädda och skaplig rocker av engelsk design och grönlandspaddel. Här känner jag att nu är det på gång med skön paddling och möjligheter att så småningom träna in lite sköna trick.

Jag har fastnat lite hårdare i paddlingen än min fru som vill paddla när det är fint väder och lugnt på vattnet. Jag däremot vill paddla på allt som är vatten. Torrdräkt införskaffas för att kunna paddla året runt. Jag är alltid ute själv om inte frugan är med, typ nio gånger av tio är jag helt själv övandes paddelteknik och självräddning. Jag kollar på Youtube och provar. Nu med facit i hand kollade jag på för mig fel instruktionsfilmer.

I trettio års tid var dykning och dykutbildning mitt mer eller mindre heltidsjobb. Youtube är översvämmad av dykrelatetade träningsvideos. Då jag var minst sagt välinformerad vad gäller dykning kunde jag snabbt sålla bland de som var bra och rätt, från de som var nästan bra och rätt. Inom kajakpaddling hade jag mycket lite koll, och ingen att fråga, jag hade inte kommit så långt att jag sökt upp likasinnade gällande kajakpaddling. De filmer jag kollade på visade självräddning cowboystyle som jag övade på. Men även många filmer behandlade självräddning med diverse hjälpmedel.

Inom dyknkngen finns det också många fantastiska hjälpmedel som säljs för att lösa nödsituationer. Många av dessa är helt onödiga. En bra och enkelt konfigurerad dykutrustning är lätt att lösa problem med om man har viljan att lägga tid och kraft på att öva in bra tekniker. Detsamma inom kajakpaddling. En väl anpassad kajak och rätt guidning till enkla sätt att lösa problem blev vad jag började söka information om. Rollning dyker ganska snart upp i flödet. Det var mycket C to C i keps, europaddel och fräna solbrillor, men jag hade ju skaffat mig en grönlandspaddel, kanske utan att helt förstå fördelarna ännu, men ändå. När jag väl funnit information om grönlandspaddling och grönlandsrollar var jag fast och helt övertygad. Här fanns enkelheten med optimala tekniker för att göra kajakupplevelsen säkrare. Framför allt blev det helt plötsligt massor av spännande färdigheter att öva på.

All inredning i sittbrunnen på min Seabird Scott LV revs ut, och jag började bygga upp stöd enligt information jag fann. Det blev många varianter innan jag var helt nöjd. Jag övade exempelvis på vad jag trodde var Balanced brace så mycket att jag fick blåmärken på ryggen, det är bra jobbat då jag i stort sett aldrig får blåmärken. Det var frugan som såg blåmärkena och undrade vad jag höll på med. När jag förklarat skakade hon på huvudet åt sin äkta hälft, men efter ett långt liv tillsammans vet hon att om jag gör något så är det fullt ös 100%, vilket kan vara både bra och dåligt.

Black Pearl och jakten på rollen

Jag övade på, och mitt mål var att sätta en standard roll. Om jag övade baklänges så blev det mer fokus på det svåra, att komma upp igen, kapsejsa kunde jag och det är ju den lätta delen. Jag gick från Balanced brace position längre och längre ut. Men kunde inte hålla mig flytande, med resultatet att jag fick gå ur kajaken och börja om, mycket tidskrävande och tröttande. Jag förstod att det inte skulle gå med bara Youtube och egen träning.

Inom kort började jag leta hjälp och det är inte lätt att hitta om man nu inte går med i en kajakklubb. Av en händelse kom jag in på BjörnThomassons hemsida. Där finns information i all oändlighet. Jag kontaktade Björn och frågade om han kunde tänka sig att hjälpa mig att komma vidare med min rolling. Det kunde han mycket väl tänka sig. Vi bokade inget men jag skulle försöka komma ner till Björn när jag fann tid, Björn var mycket flexibel och hjälpsam.

Jag har fortfarande inte fått ändan ur och tagit mig ner till Björn. Istället gick jag upp i alla de ritningar på kajaker Björn designat. Ju mer jag lärde mig om grönlandsroll ju mer fastnade jag för en kajak i Björns samling, Black Pearl. Jag blev nästan besatt av att bygga en Black Pearl. Jag beställde ritningar trots att jag vid tillfället inte hade plats för ett kajakbygge. Under tiden stretade jag vidare med kajaken jag hade men det blev mer paddlande än att öva rolling. Det är ju också härligt att vara ute en skön sommardag och bara glida runt. Frugan och jag fick många sköna turer, framför allt i Danmark där vi har ett hus 180 meter från havet. Bara rulla ner kajakerna och sen är man i och ut på vattnet.

Hösten 2023 hade jag kommit i kontakt med Petrus i Tranås. Han bygger kajaker och hade byggsatser i plywood (Stich and glue), det skulle passa att bygga i en tillfällig lokal jag fick låna under vintern. Stripbygget på Björns ritningar fick vänta, men jag var helt enkelt tvungen att bygga en Black Pearl. Sagt och gjort, under vintern byggde jag en Black Pearl av Petrus byggsats. Många sena kvällar och många rookie-misstag. Men Petrus var otroligt hjälpsam, han var aldrig längre än ett telefonsamtal bort när jag fastnat i ett moment. Stort tack för det Petrus!

Det är tidig vår och jag drar upp till Kapellskär som ligger ca 30 minuter hemifrån för att prova min nya kajak. Sittbrunnen är inte inredd med stöd för jag vet inte riktigt hur det ska se ut och kännas. Spänningen är olidlig när jag glider ner i kajaken. Jag tar några paddeltag ut och känner att beskrivningen initialrank stämmer, det svarar direkt när jag flyttar kroppen och jag känner mig allt annat än beredd på en så tydligt känslig kajak. Men det är så det ska vara, en kajak som styrs av paddlaren och inte tvärt om.

Efter ett tag så börjar jag bygga upp stöd i sittbrunnen och så sakta ta upp övningen mot rollningen igen. Det var faktiskt en enorm skillnad. Om man kan rolla så är inte kajaken en allt för begränsande faktor. Med rätt teknik kan man få runt det mesta har jag förstått. Men jag var då och är fortfarande långt därifrån. Men min Black Pearl med lågt akterdäck gav mig helt nya förutsättningar. Jag övade och nötte tills jag satte min första Standard grönlandsroll. Fortsatte också öva på Side sculling och Balanced brace.

Vissa dagar gick det riktigt bra och självförtroendet växte, men jag kom inte vidare och ibland kändes det som jag backade, med tappat självförtroende som följd.

Journal

No posts found